Rachel Maddow, national treasure

Okej, jag hade faktiskt inte tänkt att mitt första "riktiga" blogginlägg skulle handla om amerikansk politik, men det här var bara för bra för att släppa – och Rachel Maddow och hennes originellt betitlade Rachel Maddow Show är en utmärkt källa för att ha koll på den amerikanska politiken. Det är inte alltid som den är lika hysteriskt tragikomisk som det här klippet, men när jag har litet extra tid över tittar jag gärna på den. Varning: hon är liberal, så det är inte alla som kommer att hålla med om hennes utgångspunkter och slutsatser, men hon hon är ärlig med fakta och i sina intervjuer med meningsmotståndare.

Och uppriktigt sagt, det finns en underström av vad som bara kan kallas "crazy – and I mean really crazy" i amerikansk politik just nu som ger satiriska program som The Colbert Report och The Daily Show en mängd material alldeles gratis. Man behöver inte låta sina författare hitta på några fiffiga skämt; det är bara att låta stollarna (som tyvärr inte är maktlösa och harmlösa stollar utan ofta personer med makt och/eller inflytande) säga vad de vill ha sagt, och sedan låta programledaren se undrande och/eller förtvivlad ut. Det är inte konstigt att SVT:s patetiska försök att härma The Daily Show under 2010 års valrörelse var så patetiskt – vi har helt enkelt inte den nivån av "crazy" i svensk politik. (Och för övrigt inte heller, åtminstone tydligen inte på SVT, den nivån av satirisk kompetens.)

I alla fall: Rachel Maddow. Rekommenderas varmt för den som är intresserad av amerikansk politik och inte står jättelångt till höger (och i det här specifika fallet kan "inte jättelångt till höger" översättas i termer av svenska riksdagspartier till ungefär "Moderaterna och vänsterut"). (För ytterligare bakgrund till frågan om president Obamas Indienresa, se Factcheck.)

(Klippet via Crooks and Liars.)