tisdag 9 november 2010

"Lives in the Balance"

En av de saker som ständigt oroar mig med amerikansk politik är de högljudda ropen på "hårdare tag" inom utrikespolitiken. Trots allt elände som resulterat från det irrationella Irakkriget – och det kan inte beskrivas som annat än irrationellt när man går i krig baserat på a) "folk som vi sagt åt att tala om för oss att Saddam Hussein har massförstörelsevapen har talat om för oss att Saddam Hussein har massförstörelsevapen, b) vi har struntat i att beräkna vad kriget kommer att kosta och nöjer oss med att säga att det blir "lätt som en plätt" och kommer att betala för sig självt via oljepengarna, c) struntar i att planera för den ockupation som kommer att följa på krigsslutet och därmed mer eller mindre bjuder in till blodigt motstånd och lika blodiga uppgörelser mellan olika grupperingar i den irakiska nationen – finns det ett starkt stöd för mer internationella äventyrligheter på den amerikanska högerkanten (vilket tyvärr inbegriper skrämmande stora delar av det republikanska parti som fick sådana framgångar i det senaste kongressvalet).


En av dem som signalerat "hårdare tag", i det här fallet mot Iran, är den långvarige senatorn Lindsey Graham. New York Times-kolumnisten Roger Cohen summerar mycket av det som är fel med Grahams krigiska retorik:


Several U.S. senators had gathered at the Halifax International Security Forum, an annual gathering that is the brainchild of Peter MacKay, Canada’s defense minister. One of them, Sen. Lindsey Graham, a South Carolina Republican, immediately put President Obama on notice.

Resurgent Republicans would be looking for him to “be tough with Iran beyond sanctions.” If it came to war, the United States should “sink their navy, destroy their air force and deliver a decisive blow to the Revolutionary Guard, in other words neuter that regime.” (...)

This is dangerous talk from an influential Republican who sits on the Armed Services Committee. The United States, in its current depleted state, cannot afford another war in a Muslim country. It cannot find itself fighting across a 2,000-mile front stretching through Arab, Persian and Central Asian worlds. You could forget about the tenuous progress in Iraq and Afghanistan, where Iran can flick switches. From Lebanon to Gaza, on Israel’s borders, tensions would boil.

But Graham’s words were instructive. The pressure on Obama from Congress is going to grow. David Broder of the Washington Post even suggested recently that a war in Iran might spur the U.S. economy, just as World War II did.

The United States does not need the stimulus package from hell.

Copyright 2010 The New York Times Company.


Irakkriget och den därpå följande ockupationen gjorde enorm skada på USA:s renommé, för att inte tala om hur många irakier och amerikaner som dödades och lemlästades. Ett krig mot Iran skulle inte göra saken bättre. När jag ser män och kvinnor med makt och inflytande som så lättsinnigt hyllar militära lösningar på svåra problem tänker jag alltid på Jackson Browne, som formulerade det bättre än något av alla de plågsamt programmatiska svenska proggband som jag tvingades genomlida under min barndom på 70-talet: "But they're never the ones to fight and to die."


(På den tiden var temat förstås Latinamerika. Om jag får tillåta mig en estetisk utvikning – och det får jag, för det är ju min blogg – så gjorde Rolling Stones en bättre video på temat. Den är nog inte lika politiskt konsekvent som Brownes låt, men den är väldigt, väldigt snyggt gjord: Under Cover of the Night.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar