Centerpartiets förflutna...

...granskas i Anders Björnssons "Skuggor av ett förflutet. Bondeförbundet och trettiotalet". Det handlar alltså om i vilken utsträckning man kan finna nazistiska/rasistiska influenser på Bondeförbundets politik och bland dess politiker. Tyvärr har Björnsson valt att skriva inte en traditionellt berättad historisk bok, utan "en idéhistorisk essä".

Det har fått till följd följande:


1. Han följer inte en kronologi eller en tydlig kategorisering, utan boken har fått karaktären av funderingar i olika riktningar – visserligen med tämligen god faktaunderbyggnad, men inte ordentligt strukturerat för att underlätta för läsaren att ta in stoffet på ett effektivt sätt.


2. Björnsson känner sig (och det känns som att det är essäformen som ger honom den rätten) ha tid och rätt att kasta ur sig diverse slängar mot olika saker han ogillar inom historieprofessionen, dagens media med mera. Han blir personlig på ett sätt som inte engagerar läsaren (i varje fall inte mig) men som däremot stoppar upp berättandet av vad som borde vara hans huvudämne – att hans prosa är en smula gammaldags hjälper inte heller i sammanhanget.


Björnsson verkar i slutändan landa i slutsatsen att – på ett ungefär – det visst fanns bruna anstrykningar inom Bondeförbundet, men att de inte var särskilt mycket värre än den svenska tidsandan, att rena nazistsympatier inte var allmänt utbredda och att partiets nationalism snarare var av karaktären "låt oss försöka klara oss utan stora sociala konflikter i vårt eget land, och undvika att blanda oss i stormakternas storpolitik, som vi bara kommer att råka illa ut av".


Jag tycker Björnssons bok är för tungläst för vad den levererar i kunskap, så den kan inte rekommenderas om man inte har ett mycket starkt intresse för just Bondeförbundares historia av bruna och brun-angränsande åsikter. Läs hellre Maja Hagermans utmärkta "Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder", som saknar Bondeförbundsfokuseringen men är mycket mera givande.