Seminarium om liberalernas "Startjobb"-förslag

Okej, så jag tog mig iväg till Liberalernas seminarium om s k ”startjobb” med lägre lön, låg inkomstskatt och avskaffade arbetsgivaravgifter i veckan som var. Eftersom jag ofta tyckt att partiet borde vara bättre på att föra ut sin politik, inte minst till medlemmarna, gör jag här på eget, privat initiativ ett försök att hjälpa till med detta:

Bakgrunden till den föreslagna reformen är att vi i Sverige har mycket höga ingångslöner och liten lönespridning samt hög skatt på arbete. Förmodligen bidrar detta till att vi har låg andel enkla (och därmed lågavlönade) jobb. Vi har också det största sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda i EU (delvis även beroende på en hög andel av den infödda arbetskraften i arbete).
Den nya anställningsformen startjobb ska vara tillgänglig för personer upp till 23 år samt nyanlända och ha ett lönespann på 14 000 – 16 000 kronor i månaden. Tillsammans med bl a slopade arbetsgivaravgifter leder detta till en halverad kostnad för startjobben jämfört med motsvarande anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Nettolönen för den enskilde skulle bli ca 11 500:- i månaden.
(Jag är ansvarig för nedanstående text, inte någon av dem jag hänvisar till i den, men jag måste reservera mig för att jag kan ha missat eller missuppfattat detaljer i deras framställningar; föreläsnings-/seminarieanteckningar är nu tyvärr inte en helt exakt vetenskap.)

Det är bakgrunden och en kort beskrivning av förslaget. På seminariet gjordes förutom Erik Ullenhags inledning/presentation av förslaget inlägg av professor John Hassler, ordförande i Finanspolitiska rådet; Susanne Spector, arbetsmarknadsekonom på Svenskt Näringsliv, samt Daniel Wiberg, chefsekonom på Företagarna.

Hassler inledde med en genomgång av situationen och forskningsläget. Han verkar genuint och starkt orolig över den (bestående) låga sysselsättningsgraden hos nyanlända, och tycker det sker sorgligt lite konstruktiv diskussion om hur integrationen ska förbättras. Sverige har nu högkonjunktur och därmed vad som borde vara ett gott läge för detta, men mycket tyder på att vi kommer att missa chansen att få fler av de nyanlända i arbete. Särskilt gruppen med låg utbildning tar lång tid innan de kommer i arbete. I korthet sade han vidare:
- Subventionerade anställningar har hittills inte varit tillräckligt effektiva. Förenkla systemen, och komplettera med lägre löner för personer utan utbildning eller erfarenhet.
- Detta är inte en mirakelmedicin men behövs bland andra åtgärder.
- Det behöver inte leda till lägre löner eller mindre trygghet för flertalet bland dem som redan har jobb. Särskilt inte i dagens konjunktur, med god arbetsmarknad för de redan etablerade.
- Det finns inget starkt forskningsstöd för sämre förutsättningar för breda grupper av lågavlönade i Sverige idag.
- Det är centralt att få med arbetsmarknadens parter, inklusive LO. Inget avsteg från ”lika lön för lika arbete”. Men något måste verkligen göras.
- Det finns inget allmänt behov av sänkta ingångslöner i Sverige, kanske snarare en höjning bland vissa grupper.

Spector pratade mer allmänt om lönenivåer och lönespridning och varför höga ingångslöner och låg lönespridning enligt hennes mening leder till en sämre fungerande arbetsmarknad.

Det mest relevanta var för henne inte absoluta nivåer utan ingångslönernas relation till lönerna i övrigt. Låg skillnad leder till minskade incitament till utbildning. Man tar i avtalslönerna löneutrymme från dem som jobbat länge och ger till de nyanställda. Särskilt inom Handeln har man svårt att premiera duktiga, erfarna medarbetare som inte kan jobba lika tuffa tider som oerfarna studenter, som tack vare fler timmar och OB tjänar lika mycket som den som verkligen kan jobbet.

I länder med mycket stora inkomstskillnader är det lättare för företagen att lämpa över delar av lägstalönehöjningen på kunderna, vilket är svårare i en ekonomi med låg lönespridning som i Sverige.

Många lågutbildade jobbar i hög- eller mellankvalificerade jobb. Om man väl kommer in på arbetsmarknaden har man ganska goda möjligheter att klättra vidare i karriären.

Det är för gruppen låganlända lågkvalificerade som ingångslönen har störst betydelse. I Danmark har parterna lyckats komma överens om ingångslöner för nyanlända.

Löner är inte särskilt elastiska nedåt, så sänkt ingångslön skulle inte ha så stor påverkan på dem som redan har jobb.

Slutligen menade Wiberg att det var viktigt att sänka kostnaderna för att anställa – inklusive handledning. En stor del av dagens subventioner bygger på ett arbetsplatsförlagt lärande som småföretag inte har utrymme för att stå för. Instegsjobb etc komplicerade och administrativt betungande för företagaren. Det finns redan yrkesprogram som tillgodoser företagens behov av att ta in folks om ska lära sig jobbet – och deras kapacitet att utbilda dessa.

Enligt enkät är Brist på lämplig arbetskraft ett hinder för 21% av småföretag som vill växa. Något färre uppgav Tuff konkurrens och Höga arbetskraftskostnader.

Wiberg presenterade några punkter i vad han menade var en framkomlig väg för bättre integration på arbetsmarknaden för individer långt från arbetsmarknaden:
- Ersättning i ungefärlig nivå med studiemedel
- Utbildningsinnehållet ska vara CSN-berättigande och ske mera inom det offentliga utb-systemet (SFI, Komvux, yrkeshögskolor etc) än på företagen
- Inget krav på kollektivavtal för anställande företag
- Jobben ska vara tidsbegränsade till t ex max 24 månader
- Man bör också se över befintliga ”arbetssubventioner”

Det jag kanske mest tar med mig från seminariet var nog John Hasslers uppenbara oro för den situation vi har skapat, och hur viktigt han tycker det är med snabba, kraftfulla reformer för att göra något åt den svenska arbetsmarknadens skarpa tudelning.