Jiro Taniguchi: A Zoo In Winter

What I've read from Taniguchi before is one (1) collection of short stories – The Ice Wanderer – which were usually strong in the human relations/interplay and nature departments. A Zoo in Winter depicts, if I understand the text on the back cover correctly, how Taniguchi got his start doing manga. It has a lot in common with other "how I started doing manga" stories, but is well worth reading and stands squarely on its own legs. The story is well told, with interesting personalities, crisp linework and a charming love story woven into it.

Taniguchi's alter ego Hamaguchi works for a textile manufacturer, doing odd jobs while dreaming about becoming a fabric designer. The boss's disgraced (= divorced, and having-taken-a-lover) daughter enters his life when the boss trusts him to be her chaperone, taking her on various outings in Kyoto – including the zoo, where Hamaguchi likes to sit sketching the animals. On one of their outings, the young woman has arranged to meet her married lover, and elopes with him.

Hamaguchi's prospects at the company dwindle.

A friend studying at a design school arranges for a visit with a manga artist's studio for an interview to become an assistant, but when the two young men arrive, deadline is approaching at a hectic pace, and Hamaguchi is simply shanghaied into service on the spot, erasing lead art filling in solid blacks. Somewhat terrified, he even ends up doing some backgrounds because the deadline is so tight. The studio works practically all night, gets the art out to the printer's – the editor has been waiting for the pages to get finished and takes them there in a taxi – and Hamaguchi is bitten by the "manga bug".

Taniguchi's pacing isn't exactly rapid; there is a lot of time spent on the various personalities of the studio and their interplay, Hamaguchi's older brother coming to check up on him and to talk him into getting a proper job – but it turns out the brother is actually quite impressed with the work done at the studio – etc. There is also a somewhat bohemian artist friend of the manga sensei who introduces Hamaguchi to drinking and to some ladies. One of those ladies turns out to have a sickly younger sister, and asks Hamaguchi if he could take the sister for some small outings in Tokyo. Hamaguchi accepts. The sister is pretty, sweet, and very frail, and naturally she and Hamaguchi become quite fond of each other. She encourages him to draw a manga of his own, even though he has tremendous problems coming up with a story that works. With her help, though, something finally starts to take shape... and at the same time, her condition worsens, and she has to leave Tokyo.

Hamaguchi works at the story, trying to finish it for her sake, to be able to show it to her, but at the same time, she doesn't want him to see her in her brittle, emaciated state, so she forbids her sister to tell him where she is...

I won't give away the ending, or talk about the many subplots that don't really go anywhere but seem to be in the story mainly because they happened – towards the middle of the book, I actually felt that some of them were distracting a bit from the main plot, but only for a short while. Basically, those parts that don't contribute to the main plot are usually interesting enough in themselves that they aren't a distraction, and what I thought was a distraction was, in fact, a necessary part of the plot (though it was a bit slow-paced; I'll stand by that). Instead, I'll say that this is a both sweet and serious story about a young man finding his way in life, suffering some setbacks but persevering through hard work and the inspiration from a sweet girl; all told with empathy and elegant artwork.

Recommended; well worth your time.

Here is another review of the book. Artwork samples here. Another review, with artwork samples, here. (I recommend taking a look at those samples if you're in doubt whether to buy the book – I don't think the slightly bland painted cover represents Taniguchi's best work; however, his line art, complemented by excellent zip-a-tone "painting", is strong and beautiful.)

Jiro Taniguchis "Isvandraren"

Epix har gett ut "Isvandraren", en 240-sidig samling med berättelser av den japanske serieskaparen Jiro Taniguchi. Taniguchis manér skiljer sig dock från de manga vi brukar få se på svenska (och i de flesta engelskspråkiga utgåvor med, för den delen); Taniguchi har tydligen inspirerats av den fransk-belgiska serieskolan. Jag tyckte mig se stilelement som påminde mig om bland annat Hermann Huppen och François Schuiten i hans teckningar. Snyggt är det i alla fall, i högsta grad, och välberättat.

Den första berättelsen, titelnovellen, handlar om den av Taniguchi mycket beundrade Jack London och skildrar hur denne tillsammans med en guldgrävarkamrat under en – föga lyckad – jakt möter en representant för Klondikes ursprungsbefolkning. Denne skall snart dö, men innan dess vill han hitta Nordlandets konung, den stora vita älgen, och be denne att låta viltet komma tillbaka till landet, så att hans folk kan leva. Av mötet lär sig London att han och hans kamrater inte har vad som krävs för att klara en vinter i Yukon. Men när han föreslår de andra guldgrävarna i gruppen att de ska lämna vildmarken och komma tillbaka till våren, vänder de sig mot honom. Han jagas mer eller mindre iväg under vapenhot.

Hans vänner klarar inte vintern, men Jack överlever.

Därnäst följer "Vilda vita västern", som även den utspelar sig i Yukon, Alaska. Två män fraktar en engelsk adelsmans döda kropp mot mer civiliserade trakter för att han ska kunna föras hem för begravning till England. De förföljs dock av en vargflock, som varje natt dödar ännu en av deras slädhundar, och blir allt mer ett hot mot männen själva.

I "Bergens herre" har en gammal jägare avsvurit sig all jakt efter att hans son dödats av en björn de jagade. Men nu har björnen återkommit, och svårt sargat en annan jägare. Det verkar som om han lägger sig i bakhåll för jägarna. Den gamle mannen måste fatta ett mycket personligt beslut – ska han stå fast vid ditt löfte, eller är det viktigare att stoppa slagbjörnen?

I "Blåmusslornas ö" har pojken Takashi kommit ut på landet från Tokyo för att hans morbror och moster ska ta hand om honom medan hans mamma ligger på sjukhus. Där lär han känna den föräldralösa flickan Yae, som också tas om hand av morbrodern och mostern. Takashi är litet åt det mesiga hållet, men vill ändå följa med Yae ut när hon ska dyka efter musslor. Väl ute blåser det upp till storm, och för Takashi finns nu bara alternativet att förlita sig till flickans kompetens...

Den stillsamma "Pinjeblommornas hus" behandlar en ung serietecknares liv i ett hyreshus – möjligen, möjligen är det också en spökhistoria, jag är inte helt säker, men den är i vilket fall för stillsam för min smak. Samlingen avslutas med "Valarnas sång", om hur en oceanolog kommer att känna att han har fått en speciell kontakt med en gammal knölval, och som väljer att följa med valen ner i djupet när denne drar sig tillbaka till valarnas egna begravningsplats för att dö.

"Isvandraren" innehåller bra, solida historier, även om de överlag inte är så originella. Jag är inte säker på om Jack London-historien är faktabaserad eller fiktivt faktabaserad, men det svåra beslut London har att fatta bär med sig en enkel kraft som bär historien även för den som, som jag, inte blir så imponerad av de shamanistiska inslagen. "Vita vilda västern" är helt enkelt en klassisk "hot-historia"; hjälten förföljs av ett hot som han måste hantera, och att det råkar vara en vargflock spelar egentligen inte så stor roll för själva grundberättelsen. "Bergens herre" är en bra jakthistoria som förhöjs av den gamle jägarens svåra beslut – hålla sig till sitt löfte, eller bryta det för att sätta stopp för hotet?

"Blåmusslornas ö" är nog min favorit, med "Bergens herre på god andraplats". Pojken Takashis trygghet hos den litet äldre flickan Yae, och hans begynnande förälskelse i henne, är väldigt charmig och romantisk, samtidigt som Taniguchi tar väl vara på både den vardagsdramatik och den grundläggande sorgsenhet hans historia erbjuder. Det gör att jag håller den före den likaledes romantiska men kanske en smula överspända berättelsen om valforskaren som vill dela sin "vän" knölvalens öde.

Baksidestexten framhåller att berättelserna "präglas av en djup respekt för djurens liv", men jag håller inte riktigt med. Att projicera magiska egenskaper på djur, magiska egenskaper med vilka djuren sedan ska hjälpa oss att bättre förstå eller kunna hantera våra egna liv, känns snarare som en ovilja att se djuren som de är – vilket jag tycker vore mer respektfullt. Däremot är Taniguchis historier väl värda att läsa för sin egen skull, och det tycker jag absolut att man ska göra. Det är fråga om en mycket skicklig serieskapare, och Epix ska ha tack för att de gett en svensk publik möjligheten att läsa honom.

Ett lämpligt tack vore till exempel att man tog och köpte och läste "Isvandraren". Det är den värd.

(Den utmärkta sajten Shazam.se har tidigare recenserat "Isvandraren" här. Jag håller i huvudsak med vad deras recensent säger, även om jag tycker han är litet väl hård mot slutnovellen.)


Och så ska jag bara tillägga att det suger att behålla den japanska läsordningen, i varje fall i sådana här litet mer texttunga manga. I och med att man läser texterna från vänster till höger men bilderna från höger till vänster får man en konflikt mellan läsordningarna som drar ner tempot i läsandet  – och inte på ett sätt som underlättar för läsaren att ta in berättelsen till fullo, utan på ett sätt som bara är irriterande.